DET FINNS EN KÄRLEK    

Det finns en kärlek
som är så stor
att den kan uppfattas
som sin egen motsats.

Stefan Demert

DET FINNS INGA LÄNDER - BARA GRÄNSER

Världsdelar. Länder. Tusentals språk.

Allt som utestänger andra från gemenskap är av ondo.

Inavel och inkrökthet går hand i hand.

Ingen kartell äger sanningens skog,
med dess otaliga livsyttringar och nyanser.
Ingen kan där med ett yxhugg märka ett träd
och säga: "Detta är mitt!"

  

Men när du kommer ur denna skog med korgarna fulla
ska du bjuda på fest: "Se vad jag fann!"
Erfarenheterna är som smultron trädda på ett strå:

Du kan ständigt återkalla minnet av dem.
Dela med dig av minnena. Lyssna till andras.
Ensam är du ingenting.

Det inga länder på Jorden.

Det finns bara gränser.

Överskrid dem.

Stefan Demert

DET HELIGA

Det finns inga heliga platser.
Inga heliga broderskap.

Inga heliga ord.

Inga heliga koder.

Det finns inga utvalda.

Det finns ingen särskild andlighet.

Inga heliga tecken, inga upphöjda varelser. 

Inga heliga himlakroppar.

Inga heliga ljusgestalter.

Inga heliga ordnar

med hemliga, heliga riter.

Allt - utan undantag - är heligt.

Människan är helig.

Molnen är heliga.

Skapelsen är helig.

Utveckling

har med insikter att göra, inte med nivåer.

Den som tror sig förmer får börja om igen
och gå i skola hos maneterna.

De heliga systrarna av det heliga havet.

Stefan Demert

DET HÄNDER

Det händer att fattigdomen 

för människor samman.

Men det är lika vanligt
att det ökar hatet mellan dem.

Att de slår ihjäl den som är närmast
i stället för någon de inte känner

som lever på höjder
dit slagen aldrig kan nå.

Jag slog ihjäl min son.
Han var alldeles för lik
min far.

Stefan Demert

DET NÄRA

När vi är små är vi nära det lilla intill.

Vi undrar över flugan

som ligger på rygg och sprattlar,
vi ser att det har fastnat björkpollen

i spindelns nät, och vi upptäcker
vår bild i daggkåpans vattenpärla.

Och vi undrar…

När vi blir större och äldre
missar vi ofta det finstilta.

Våra röster blir grövre och våra steg längre.
Vi ser oss omkring men aldrig ner.

Alla under rinner bort mellan våra fingrar
och händerna är ständigt upptagna
med viktiga göromål.
Har vi inget att göra
rör sig våra händer oroligt.

När vi är små
pillar vi och petar och undersöker.

Vi känner på olika material och förundras
över de många dofterna.

Mycket små djur är våra vänner.
En tordyvel kan vara en kompis

– tills någon hysterisk vuxen
ber oss ta bort det äckliga djuret.

Det som var nära oss upplöses.

Vi präglas allt mer på djupet
av andras rädslor och regler
och går förlorade för oss själva.

Men vad värre är:
vi går förlorade för världen,
och den behöver allt stöd i världen.

Vi bedrar den genom att famla efter

de väsentligheter vi utvalt                 
på bekostnad av det lilla och nära intill.

Barnet tar upp masken från trottoaren
och lägger den i det blöta gräset.

Vi märker inte ens 

när vi mosar den med skon.  

Stefan Demert