EN VARELSE VÄRD RESPEKT

Jag är världens
giftigaste groda.

Inte bara det.

Jag är världens
giftigaste djur.

Ät mig om ni törs.

Så ska jag
hoppa runt i er.

Stefan Demert

EN VÄN FÖRSVANN UR SIKTE 

Ljust
lyfte han

ur tunga kroppen

Lätt

ur köttets

fack och tunnlar

Kvar stod vi bredbenta

i grova kängor
och stövlar
leriga av jord.

           

En vän försvann ur sikte

Där han går

stryker strån och klockor
mot hans ben

Ängen följer honom
bort till skogen

där tassen vinkar honom in

Och när han i skymningen
försvinner bland träden
har han bara att följa
lysmaskarna

Stefan Demert

ENSAM I ÅNGESTENS HAND 

Utsatt som aldrig förut. 
Droppet och dagliga ronden.
Avskalad identiteten.

Jag som var kulturnämndens ordförande.
De utdragna dagarna, de ändlösa nätterna.

Dessa blombuketter som då och då
bärs in av människor jag inte längre känner.

Jag märker hur krafterna avtar.
Det känns mer och mer som om jag vore

en fågel inne i ett ihåligt träd,
hoppande omkring i kraniet
tittande ut genom kvisthålen.

Tungan

– som jag använt så ofta -
drar sig tillbaka in i boet
som en torr snigel.

Jag orkar inte böja nacken för att se
om mina händer ännu är kvar.
Min enda vän är taklampan.

Stefan Demert

ERKÄNN DIN BEGRÄNSNING

Kämpa inte emot längre,

hävdande och pekande, hänvisande
till beslut, siffror, belägg och betyg.

Erkänn.

Vad är alla dina fakta värda
när du endast håller en handfull?
När du saknar merparten.

Hur ska du veta

att du lägger dina klossar

i rätt hylla när de flesta gapar tomma.

Det kanske inte ens ska vara klossar i hyllorna.

Erkänn att dina ögon har gjort dig blind.

Du ser ju inte ens de tunna, glimmande
trådarna i skogen - märker dem först
när de klibbar mot din kind.

Har du någon aning om hur många samband
du på detta sätt har brutit,
hur många lagar du överskridit?

Att du kanske varje morgon
bryter mot en
genom att öppna ögonen.

Stefan Demert

ERTAPPAD

En tidning upplyste:

På en arbetsplats med hundra anställda
är minst tre stycken psykopater.

De manipulerar, fjäskar, ljuger,
ställer sig in, trixar och bedrar.

Jag såg mig omkring:

Vem kunde det vara?

Det måste vara jag.

Stefan Demert

ETT KÄRT BREV

Så har det då kommit.
Meddelandet som säger:

"Pliktverket häver din krigsplacering
och din inskrivning för civilplikt.

Ett varmt tack för den tid Du har medverkat."

Om jag vill överklaga beslutet
får jag veta hur jag ska gå till väga.

Då jag nu inte längre är inskriven
för civilplikt har jag möjlighet
att gå med i någon av de frivilliga
försvarsorganisationerna.

Nej tack. Det får räcka.

Jag var pacifist innan värnplikten,
under den, under repövningarna
och i civilförsvaret.
Och jag är det nu.

Visserligen har jag burit vapen
men jag har bara skjutit
bommar på tavlor.

Hade jag gått i fängelse
för mina ideal

hade jag inte fått se och höra
allt som ytterligare har förstärkt
min övertygelse:

Jag vet att jag kan döda.
Därför är jag pacifist.

Stefan Demert