EN VÄN FÖRSVANN UR SIKTE 

Ljust
lyfte han

ur tunga kroppen

Lätt

ur köttets

fack och tunnlar

Kvar stod vi bredbenta

i grova kängor
och stövlar
leriga av jord.

           

En vän försvann ur sikte

Där han går

stryker strån och klockor
mot hans ben

Ängen följer honom
bort till skogen

där tassen vinkar honom in

Och när han i skymningen
försvinner bland träden
har han bara att följa
lysmaskarna

Stefan Demert