HUNDARNA

HUNDARNA

Har hundarna något att äta,
då är det ingen fara.

Då håller sig hundarna lugna
och låter sin herre vara.

Har hundarna magarna fulla,
då låter de sig smekas.

Då kryper de inför sin herre
och låter sig lätt bevekas.

Då rusar de på kommando
rätt genom is och bränder.

Eller står vid sin herres sida
och slickar sin herres händer.

Men om herren de sina försummar
och glömmer att ge dem föda,
då börjar hundarna morra.
Då börjar hundarna döda.

För hundar är ganska enkla
och primitiva, dessvärre.

De samlas där köttet kastas,
oavsett vem som är herre.

Så vill du ha lugnt i ledet:
Se till att de jämt får tugga.

Då får du trogna vakter
som aldrig tvekar att hugga.

Som följer om än du vandrar
mot höjderna eller djupen.

Så länge du ger dem föda,
så slipper du skydda strupen.

Stefan Demert

HUNDARNA DÄR UTE

HUNDARNA DÄR UTE

Hundarna bråkar där ute i natten:
det är väl nåt gammalt kadaver

och bortslängda skulor och pölar med vatten
som orsakar deras palaver.

Det är väl den eviga kampen om makten
som leder till strid och förödan.

Hemlösa hundar har ökat i trakten

– det gäller dock inte för födan.

Dom strömmar emot oss ur kolmörka gränder
och samlas i bakgårdens skuggor.

Man hör deras utfall med blottade tänder,
man hör deras benknäckartuggor.

Stjärnorna tindrar som avlägsna smycken,
där änglarna har sina fester -
men här sliter hundar varandra i stycken
bland bakgårdens avfall och rester.

Huset vi bor i är hotat i grunden.
Sitt stilla och tänd inte ljuset!

– så kanske vi slipper den kusliga stunden
då dom börjar äta på huset.

Gränser och murar lär skydda oss föga
mot norr, öst och väst eller söder;
ty slutligen möter vi - öga mot öga -
dom hundar som är våra bröder.

Stefan Demert

HUNDEN OCH STJÄRNAN

HUNDEN OCH STJÄRNAN

Och hunden sover i en säng av tid
med nosen vilande mot ena tassen

Och spindeln sömmar på en väv invid
och båten vilar i den gula vassen

Och hunden springer i sin sömnterräng
den smala foten rör vid mattans fransar
Den söker gömda ben i tidens äng

där myt och vara flätar sina kransar

Den gula vassen stryker mot en stäv

Och intet finns som det är värt att sörja
En fladdermus raserar spindelns väv

och än har tiden knappast hunnit börja

I stenen insprungen är nattens ros
och himlen hänger sårad över taggen

Och intet finns som man kan stanna hos
0ch spindeln spinner nya nät åt daggen

Det råder varken oro eller frid

Och än är inget fött eller begravet

Och hunden sover i sin säng av tid

0ch stjärnan flyter på det öppna havet

Stefan Demert

HUNGER

HUNGER

Ett dansgolv. En tom restaurang,
smältande hasande steg,
skrattsalvor, mummel och glas mot glas.

Nyss bjöd här en välkänd orkester
på eggande rytmer från Cuba
och häxdoktorn svängde i baren
hemvant med läkande drycker.
Nyss satt här en man och "tyckte"
om livet, i örat på grannen.

Artiga kypare stod som statyer
och väntade tåligt på vinken
från någon som borde ha vetat
att stoppa vid förra drinken.

Här: knöts många flyktiga band,
byggdes det vindsäkra torn

dömda att rämna när ruset flytt.
Som fladdrande själar steg röken
mot lampornas mattröda härdar.
Porslinsklirr och bländvita dukar.
Ögon som letade ögon.

En tom restaurang, där stolar
nu spretar med benen mot taket.

Nu sover han som slog näven i bordet

(när morgon förkunnas av finken)
och hon som fick drömmarna spräckta.

Städerskan kommer med hinken.

Stefan Demert

HUSETS VÄRD

HUSETS VÄRD

Rubba inte mina cirklar. Rasera inte mina staplade kuber.

Blås inte omkull mitt kontokorthus.

Akta så jag inte tar räntesats och knuffar ut dig!

Vad vill du mig egentligen?

För din information kan jag tala om att
allt jag äger är frukterna av hårt arbete.

Jag behöver inte stå till svars.

Att jag investerar i diamanter och guld är väl helt följdriktigt.

– ska jag låta pengarna rinna bort? -
Det räcker väl med dom höga skatterna!
Och inte har man råd med hantverkare heller;

Vad är det förresten för fel på tjänster och gentjänster?

Det var ju så det började. I grottorna.

Innan personnumren och blanketthysterin
och alla övernitiska deklarationsgranskare.

Jag tror på den individuella företagsamheten och skaparkraften:
några måste ju satsa något, tänka framåt - och rycka med sig resten.

Mig lurar du inte med ditt snack om jordens resurser
och återhållsamhet och fan och hans mormor.

Du skulle säkert själv vilja ha sommarstuga och videobandspelare

Tro inte att jag är emot solidaritet och jämlikhet;
men nog skulle det väl verka fånigt  om vi allihop började cykla

- kanske till och med kungen och Silvia - va?

Nädu, jag ska säga dig vad du är;

du är avundsjuk, just det - och missunnsam.

Det är den berömda kungliga, svenska avundsjukan.

Du tål inte att andra har det bättre än du.

Du vill att varenda jävel ska käka morötter och groddar
bara för att du gör det.
Du unnar oss inte lite fest, lite kalas, - livet är ju så kort.

Jag tror att dom som lyckats bygga upp en trygghet
omkring sig är värda den.

En del vill ju bo i lerhyddor okej, det är deras sak;
men kom inte och påstå att det är meningen
att vi alla ska leva likadant - nänä, det går jag inte på.

Det här har jag skapat själv.
Jag har förverkligat mina drömmar.

Jag brukar inte skryta… men - lite stolt är jag nog.

Folk som kommer hit trivs. Det känns skönt att ha åstadkommit något.

Men visst har det kostat på; man får ingenting gratis.

Så var inte så ogin nu - Koppla av!

Häng med ner i gillestugan så ska jag blanda en drink åt dig.

Tänk inte så förbannat mycke'

Stefan Demert