SOMMARLOV
Sommarlovstid. Skratt över sjön; rösterna förstärkta.
Kroppar och vattenplask; människan reducerad till
varelse i vind och vatten - solfångare och halvfisk,
utan åtsittande kläder och åtstramande målmedvetenhet.
Sorglös.
En luftlandsättning badmintonbollar
dalar ned över landet och tar mark
i rödklövern - en fredlig invasion.
Förvånade vintertår. Saft, sugrör - slurp! - och fnitter.
Inlandsmåsar inspekterar insjön med bröd i blicken,
och högre upp i blåheten drar ett jetplan
en tråd av snö genom himlen.
Flyg fula fluga flyg -
Stanniolen runt smörgåsarna bländar ögat.
Det stillnar,
och vi kastar smörgås på den lugna vattenytan,
flata småstenar hoppar bort.
– Såg du?! Sju gånger!
Tallbarren hoppar som V-tecken
när vi skakar filtarna.
En kåre kommer
och blåser en badboll bort över sjön:
Vem vill gå i nu? - påklädda som
vi är.
Låt den blåsa, vi hittar den säkert i morgon.
Cyklarna viftar som glada hundar när vi kommer.
Vi trampar hem, med gåshud på armarna
och med halvtorrt, flygande hår.
Det luktar sjö om de flaxande, blöta baddräkterna.
Fort hem genom rosenångor och schersminslöjor,
duckande för lövklädda grenar.
Långt borta blåser badbollen in i motsatta strandens skugga,
sätter en blågul punkt för dagen, samtidigt som barnen
– skrattande och hojtande - snabbtrampar ifrån oss.
Idag krympte vi alla i vattnet och blev lika små;
det strikta, svarta strecket mellan barn och vuxen
löstes upp som ett penseldrag på ett vått akvarellpapper.
Nu försvann dom bakom oxelhäcken!
– Kom! -
så cyklar vi ikapp
barnet i oss!
Stefan Demert
