STORTROLL OCH LILLTROLL
När Stortroll gick i skogen,
i granskog hög och mörk,
stod Lilltroll där och lyste
liksom en liten björk.
När Stortroll lyfte pannan
och mötte Lilltrolls blick
var det som om en värme
igenom Stortroll gick.
Och Lilltroll, där hon lyste,
i mörk och väldig skog,
fick känna som om någon
om hennes hjärta tog.
De stod framför varandra,
två troll, en hon en han,
- och allt blev tyst och stilla
och gårdagen försvann.
Och Lilltroll var så
liten
och Stortroll var så stor;
men kärlek frågar aldrig
i vilken kropp den bor.
Ty kärleken är större
än både själ och kropp
- och trollen vet så lite
om kärlekens förlopp.
Den dör så fort den delas
i ord som ”mitt” och ”ditt”,
ty kärlek är ett flöde
som aldrig söker sitt.
Nu går de där på stigen
tillsammans hand i hand;
ett Stortroll och ett
Lilltroll
i hjärtats sagoland.
Den sagan har berättats
så mången gång förut;
och ändå finns på sagan
ej början eller slut.
Ty sagan bara strömmar
likt en outtömlig älv
som speglar världens drömmar
och drömmer fram sig själv.
Stefan Demert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar