FÅNGEN OCH DEN FRIE

 

FÅNGEN OCH DEN FRIE 

Jag är fånge
i föreställningen om mig själv
och andras föreställningar av mig. 

Jag har krympt mitt livsrum,
och jag ser genom cellgluggen
hur mannen på stranden där ute            

– han som med uppkavlade byxor
och med skorna i handen - går barfota
i det ljumma strandvattnet.

Ser hur han då och då tar upp en sten
eller ett snäckskal och betraktar dessa.

Han verkar lugn och nyfiken.

Han har inget armbandsur.

Ibland tittar han hit mot fängelset
som om han undrade något.

Jag bävar vid tanken på
att han är jag.

Att det kan vara jag.

Att det nog är jag.

Vad gör jag då här
mellan väggarna?

Stefan Demert

FÖREMÅLET

 

FÖREMÅLET 

I ett rum
fanns en lampa
som aldrig blev tänd. 

Var det då
en lampa?

Stefan Demert

GUD OCH GUDRUN

 

GUD OCH GUDRUN    

På våren klättrar Gud
uppför trädstammen
med fickorna fulla av löv.

Så lägger han sång i fåglarna.

Men hon gör annat också:
virkar en äng. Kokar en värme.

Snart är gryningsdimman klar
som ska ligga över viken tolfte maj.

Och dopping-ungen måste få
ett ägg att vänta i.

Nu ska också daggkåpornas droppar
förberedas och fördelas.

Alla känner sin uppgift:
Näktergalen kan sin sång.
Blåsippan vet sin blåhet.
Månen mäter grantopparna.
Lommen lodar sjöns djup
och skräddarna prövar
ytans bärighet.

Det är bara
det ständiga problembarnet
människan
som måste med i vårbruket.
Hur fylla hennes händer
med utsädet Hopp, Glädje,

Förtröstan, Tro och Kärlek?

Det är just detta Gud tänker på
när han klättrar uppför stammen.

Samtidigt som hon svänger
sitt osynliga trollspö
över jorden vid husknuten
och ropar:
Krokus Pokus!

Stefan Demert

GULMÅRAN

 

GULMÅRAN 

Det är juli
och gulmåran blommar.

 

Utspädd av vinden
är dess doft
en söt smekning.

 

Tar du in den i huset
tar den över alla rum.

 

Som hyacinter i juletid

som blommat slut,
och ingen har hjärta att kasta.

 

Det ljuva och ljuvliga
övergår i stank

och vi känner en sorts sorg
över att det behagliga
inte består.

 

Att det förgängliga
ständigt ertappar oss
mitt i föraktet,
då vi lättade slänger
blommor och blomvatten.

 

Men detta är glömt nästa sommar
när vi säger till varandra:

Vad är det som doftar så gott?

 

Det är gulmåran.

Stefan Demert

GÄNGET

 

GÄNGET 

Vi sa:
Vi borde träffas. 

Det gamla gänget.
Några stycken.

Bara för att snacka lite.
Ta en bärs kanske.

Långt senare,
utan att ha träffats, 
sa vi samma sak. 

Så förflöt livet.
Vi skulle setts. 

Men det blev aldrig av.

Stefan Demert

HEMMA

HEMMA      

Så ofta
har jag varit på väg bort
eller på väg hem.
Men aldrig hemma.

I dag
är jag hemma hos mig själv. 
Och det är utvädrat.
Gardinerna är nya.
Golven är rena.
Dörrar och fönster
står öppna.

Insekter, ljusjuveler,
flyger in och ut.
Vingslag och fågelrop
passerar genom rummen.
Tevattnet kokar.
Brödet är färskt. 

Här och Nu sitter
stilla hand i hand.
Liv och Lust har åter
kroppskontakt.

Honungen på skeden
viskar glänsande: 
det är sött.
Det är söttsöttsött.
Evig frukost råder.
Alla dagars början. 

Äntligen är jag framme
Vid fortsättningen.

Stefan Demert