TIDENS HUS
Natten står stor över Stuv,
med stjärnor och dolda planeter.
Huset hålls samman av skruv,
i väntan på nya tapeter.
Natten är himmelskt enorm.
Dess gnistor är födda ur tankar.
Allting tar skepnad och form,
långt innan snickarna bankar.
Stjärnorna tråder sin dans
i välkända mönster och bågar.
Huset är färdigt och fanns
långt innan snickarna sågar.
Allt är idéer från start,
födda i avlägsna kamrar.
Huset står färdigt och klart
långt innan snickarna hamrar.
Tankar från ingen vet var
ligger långt före och skapar.
Arbetsinsatsen är klar
långt innan snickarna kapar.
Halvmåne. Nedtonat ljus.
Vem vet vad skuggorna döljer.
Tiden kan ses som ett hus,
inte en sträcka man följer.
Huset har rum för envar.
Tiden har tid för oss alla.
Tids nog ska undran få svar;
huset kan aldrig förfalla.
Natten är slut. Om ett tag
gryr det bland dungar och gärden.
Snart ska vi - åter en dag -
snickra på tanken om världen.
(Dikt av Stefan till dottern Anna med make Christer 2004, under renoveringen av den 200-åriga hallandslängan i Stuv, Frillesås)
