HUNDEN OCH STJÄRNAN

HUNDEN OCH STJÄRNAN

Och hunden sover i en säng av tid
med nosen vilande mot ena tassen

Och spindeln sömmar på en väv invid
och båten vilar i den gula vassen

Och hunden springer i sin sömnterräng
den smala foten rör vid mattans fransar
Den söker gömda ben i tidens äng

där myt och vara flätar sina kransar

Den gula vassen stryker mot en stäv

Och intet finns som det är värt att sörja
En fladdermus raserar spindelns väv

och än har tiden knappast hunnit börja

I stenen insprungen är nattens ros
och himlen hänger sårad över taggen

Och intet finns som man kan stanna hos
0ch spindeln spinner nya nät åt daggen

Det råder varken oro eller frid

Och än är inget fött eller begravet

Och hunden sover i sin säng av tid

0ch stjärnan flyter på det öppna havet

Stefan Demert