EN HANDFULL RO
Den grävlingen han vilar vid vägens kant,
och haren intill han vilar likadant.
Röd räven han sover och lilla ekorrn med
alltuppå den hårda och svarta motorled.
Vid vägen sitter bonnakatt och ser bilarna de gå.
Men vart dom är på väg ska han aldrig förstå.
Där jagas efter vind och där jagas efter tid.
Men längs den väg det jagas där gives ingen frid.
Man kommer blott att finna, den dag man hinner fram,
att världens alla klockor har förvandlats till damm.
Under solens gula piska och månens vita klo,
den ende som är rik är den som har en handfull ro.
Stefan Demert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar