JULMÅNAD I MELLANSVERIGE

JULMÅNAD I MELLANSVERIGE

(fritt efter Viktor Rydberg)

Midvinternattens köld är väck. Duggregn och dimma dryper.

Mörkertiden är seg som knäck. Bilar och klockor kryper.

Gamla män ifrån många land mottar pris ur vår konungs hand.

– och för den kända riten tackar vi dynamiten.

Storvaruhusets juldekor speglas i barnets öga.

Säljrekordet ska slås i år, oddsen är jättehöga.

Årets julklapp är dataspel, helst av alla ett hata-spel
där man kan fälla bomber på grottor och katakomber.

Snön som lyser så ren och vit är ingen himmelsk gåva.

Bara bomull och frigolit - mer kan man inte lova.

Däremot - på var julbordskrog - erbjuds gästerna mer än nog.

Fast sillen står sjuk i fjärden, håglös av bottenvärden.

Månen vandrar sin tysta ban' högt över allmänheten.

Tomten vaggar omkring på stan och blåser i papptrumpeten.

Mitt i glammet på Sergels torg letar nån i en papperskorg:

Rudolf med röda mulen fyller en säck till julen.

Biologen är tidens präst. Ängeln tas ner från grenen.
Biologen, som vet allt bäst, knäfaller inför genen.

Mamsell stamcell, vårt ursprungs mor, läggs på altaret, fet och stor.

Korset har bytts i salen mot DNA-spiralen.

Grå december och tomtebloss. Stjärnorna gnistra och glimma.

Men de syns inte här hos oss, här råder dis och dimma.

Och jag inser i denna dag: krubbans åsna, det är nog jag,
som hänger mitt gamla glitter på grenen där ängeln sitter.

Stefan Demert