11. DAGGDROPPEN

 

DAGGDROPPEN

 

Gråt ej, lillasyster. Världen är en storm.
Genom alla tider söker den sin form;
det som så sig söker har en gömd vision,
sprungen ur en grynings allra första ton.

Gråt ej, lillasyster. Vinden ligger på.
På det stora fältet börjar lien gå.
Ax och agnar ryker. Skördeklockan slår.
Det som lagts i mull i mognad övergår.

Gråt ej, lillasyster. Världen är ett larm,
sen det första barnet sov på livets arm.
Under ögonlocken svävade en dröm,
ännu inte snärjd av tidens virvelström.

Innan lås och stängsel, skuld och törnetagg
blänkte ännu världen som en droppe dagg.
Gråt ej, lillasyster, du må vara glad
- daggen återvänder alltid till sitt blad.

Allting vänder åter varifrån det kom.
När en cirkel slutes, börjar cirkeln om.
Resan är oändlig. Larmet en chimär.
Du har alltid varit den du alltid är.

Stefan Demert