FJÄRILSMANNEN

Jag dansade i skogen.

Jag var en fjärilsman.

            Jag var så lätt och luftig
            att jag ibland försvann.

Jag var en plötslig gnista
som levde en sekund.

            Och det var helt tillräckligt
            med denna korta stund.

Ty den var fylld av världen
och världen fylld av den

            - och det fanns ingen framtid
             och inget ”länge sen”.

Jag steg mot trädens kronor.
Jag sjönk mot rot och strå.

            Jag dansade i glitter
            och skuggor djupa blå.

Jag dansade en levnad
med lätt och luftig själ.

            Och ingen tog emot mig
            och ingen sa ”farväl”.

Ty önskan eller saknad
var bara två små ord

            som människorna levt med
            så länge på vår jord.

Min levnad var en aning
- som den som göms i frö.

            Men jag var också bladet
            som snart ska till att dö.

Jag dansade bland träden,
bland blänk och återglans.
            Jag dansar än i skogen.
            Men någon annanstans.

Stefan Demert