DET ÄR FÖR STORT

DET ÄR FÖR STORT

Det är för stort, säger någon.

Jag  vill dra mig ur.

Jag vill sätta mig i ett hörn,
gömma ansiktet i händerna

och låta livet rusa förbi med sitt skrammel,
sina vimplar och trasor,
gnisslande hjul och skällande hundar.

Jag orkar inte.

Men jag vill inte dö;

och när någon sedan kommer

och knackar mig på axeln
och säger: "Du ska in igen”

vill jag pressa mig igenom

hörnets 90-gradiga vinkel
genom väggen och ut

till de övriga 270 graderna

och där utifrån genomskåda
hörnets plats i helheten,
dess skenbara läge i rummet
i det osynliga huset.

Sen ska jag följa med livet igen;
skramla med metalldelarna,

vifta med min vimpel
och skälla med hundarna.

Stefan Demert