ÖNSKEBRUNNAR

ÖNSKEBRUNNAR

Önskebrunnar finns i sagan,
där man kastar i en slant
så att det man innerst hoppas
uppfylls och blir verkligt sant.

Önskar gör man inför livet
att få göra det man vill:
bygga, hjälp, odla, skapa
- så det känns att man finns till.

Blir det inte som man önskar,
blir det säkert bra ändå.
Massor finns att se och lära,
vilken väg man än ska gå.

Överallt omkring oss ser vi
livets stora rikedom.
Människorna flätas samman
till en krans av blad och blom.

Varje blad har särskild lyster.
Varje blomma har sin glans.
Varje människa i världen
har sin plats i livets krans.

/Stefan Demert

RUNA av Sid Jansson (från 2018)

När pappa dog skrev Sid en sån fin runa - hade tänkt lägga upp den innan men glömt av det... ;-)
Se längre ned i inlägget.

Också en kommentar om Sid från ett mejl efter minnesstunden som var så fint!
"F ö var det en stund av vemod, känslor, glädje, minnen och framförallt en oersättlig stund av träffar med vänner man inte ser så ofta när man är bonnläpp. Extra roligt med Elisabeth och Legionärerna.
Vad fint ni hade gjort det hela - en glädjeupplevelse. Men saknaden sitter som en tagg. Ända sedan slutet på 1969 och framåt har jag ansett Stefan som en av landets yppersta poeter, visserligen subjektivt från mig, men hans blandning av allvar, omsorg och humor var stort för mig. Jag upplevde något liknande med Hasseåtage men jag kom ju Stefan så mycket närmare."
Vi ses!
Sid

Sid Jansson på Stefan Demerts minnesstund 2018. 

Visor & Bockfot
 - Stefan Demert, Jeja Sundström, Sid Jansson, Björn Ståbi

Stefan Demert

Visdiktaren och poeten Stefan Demert avled 9 juli, 78 år gammal. Närmast anhöriga är sambon Carina och dottern Anna med familj.

   Född i Nyköping, uppväxt i Hägersten, rotad i Hammarbyhöjden med ex-hustrun Elisabeth, Bajen och Nacka Skoglund, ett livslångt förhållande till fotboll och morgontennis med vännerna i Legion 67, utbildad litograf som tecknade sina egna skivomslag. Livet förde honom till Värmland och Sollentuna. De sista åren bodde han i Åsa vid Västerhavet med närhet till dottern Anna.   

   Stefan dök upp på Vispråmen Storken 1966 med sina humoristiska visor, kvicka, intelligenta, smått burleska, ofta med sagomotiv, vispastischer och travesteringar, ibland med ett stänk av modern bondkomik. Visst minns vi Stefans kaxiga myra, Till SJ och Anna Anaconda. Hans intresse för litteratur och filmkonst sporrade skriveriet, inspirerad av bl a Ferlin, Ekelöf, Henrikson, Slas, Aspenström och Bradbury. Med tiden mognade det poetiska hantverket, de roande alstren fick en allvarligare botten och djupnade till livsfilosofiska mästerverk.

   Vid en visafton som föregick 1969 års Folkparksforum i Eskilstuna fick Stefan sitt genombrott. Nästan helt okänd intog han scenen och lämnade den ackompanjerad av en flera minuter lång applådåska, en visans Buster Keaton med stenansikte i kontrast till visorna.

   Under 70-talet turnerade han med gruppen Visor & Bockfot (Stefan, Jeja Sundström, Björn Ståbi och jag) i folkparkerna och med Riksteatern. Då skrev han en limerick för varje ort där vi framträdde, han älskade sällskapsspel, kort, biljard och Yatzy-vändorna i turnébilen var legio.

   Under 80-talet medverkade Stefan i radioserierna från Fryksås fäbodar, ett 50-tal entimmesprogram. Jeja och Stefan bildade ett radarpar som släppte tre LP-skivor utöver hans sju egna produktioner. Debuten skedde med Visor för smutsiga öron 1970.

Första diktsamlingen Utsikt från en studsmatta kom 1996. Nu har Stefan lagt ner penna och gitarr och går mot nya äventyr. God tur!

Sid Jansson, turnékamrat och skivproducent

 

ENSAMHETEN (dikt från 31/12-17 när pappa bodde på demensavdelning på Åsa äldreboende 2016-2018)

 ENSAMHETEN

Jag frågade mina landsmän vad meningen var - och syfte
- och varför så många fåglar aldrig någonsin lyfte.
Vem ger vinden ro - och var?
Vad är det största som existerar och var finns denna?
Ensamheten.

Hjälp mig...
.. att gå vidare.
Allt vidare.
Se in i mitt öga och berätta vad du ser.
Var rak.
Försköna inte.
Ljug inte.
Den okunnige i mej kommer att avslöja varje lögn.

/Stefan Demert

Sagan om En

 

 

SAGAN OM EN

Detta är en saga, men det märkliga med sagor är

att de – hur underliga och verklighetsfrämmande dom än

kan tyckas vara – så kan nästan alla hitta korn i dem

som känns angelägna, ja, till och med sanna.

* * *

Sagan om EN

Så sade EN:

Jag är utsänd
att mäta världens
bredd och djup.

Och väga den
i min hand.

Om jag återvänder
har jag misslyckats.

Om du aldrig ser mig mer
kommer vi att mötas.

Detta motsägelsefulla kallas APORI som är lika med ”teoretisk svårighet”,
förbryllande självmotsägelse.

Enligt Aristoteles uppstår en apori när man ur två i lika hög grad övertygande argument kan härleda slutsatser som motsäger varandra. (NE)

Allt uppstod ur a p o r i a, ur väglösheten. Allt blev – men inte vägen. Den fanns redan.

* * *

Redan i ägget
anade En
sin födelse.

Ur den aningen
föddes tvekan
 - som födde längtan.

I samma vågskål
lade En dessa
och lät dem väga
mot vissheten
om den förestående
födelsen.

Fann allt i balans.
Sålunda förberedd
bröt En
den långa isoleringen.
Den omedvetet
medvetna vilan.

Och började vild av iver
hugga sig ut
genom skalet.

©

 Stefan Demert

Detta är inledningen på Sagan om En och finns tills vidare att beställa (gratis) som pdf för den som är nyfiken på att läsa hela sagan och berättelsen om En. Hör av dig till anna.demert@journalistbyran.se eller carina.bergwik@gmail.com.