När pappa dog skrev Sid en sån fin runa - hade tänkt lägga upp den innan men glömt av det... ;-)
Se längre ned i inlägget.
Också en kommentar om Sid från ett mejl efter minnesstunden som var så fint!
"F ö var det en stund av vemod, känslor, glädje, minnen och framförallt en oersättlig stund av träffar med vänner man inte ser så ofta när man är bonnläpp. Extra roligt med Elisabeth och Legionärerna.
Vad fint ni hade gjort det hela - en glädjeupplevelse. Men saknaden sitter som en tagg. Ända sedan slutet på 1969 och framåt har jag ansett Stefan som en av landets yppersta poeter, visserligen subjektivt från mig, men hans blandning av allvar, omsorg och humor var stort för mig. Jag upplevde något liknande med Hasseåtage men jag kom ju Stefan så mycket närmare."
Vi ses!
Sid
- Stefan Demert, Jeja Sundström, Sid Jansson, Björn Ståbi
Stefan Demert
Visdiktaren
och poeten Stefan Demert avled 9 juli, 78 år gammal. Närmast anhöriga är sambon
Carina och dottern Anna med familj.
Född i Nyköping, uppväxt i Hägersten, rotad
i Hammarbyhöjden med ex-hustrun Elisabeth, Bajen och Nacka Skoglund, ett livslångt
förhållande till fotboll och morgontennis med vännerna i Legion 67, utbildad
litograf som tecknade sina egna skivomslag. Livet förde honom till Värmland och
Sollentuna. De sista åren bodde han i Åsa vid Västerhavet med närhet till
dottern Anna.
Stefan dök upp på Vispråmen Storken 1966 med
sina humoristiska visor, kvicka, intelligenta, smått burleska, ofta med sagomotiv,
vispastischer och travesteringar, ibland med ett stänk av modern bondkomik. Visst
minns vi Stefans kaxiga myra, Till SJ och Anna Anaconda. Hans intresse för
litteratur och filmkonst sporrade skriveriet, inspirerad av bl a Ferlin,
Ekelöf, Henrikson, Slas, Aspenström och Bradbury. Med tiden mognade det
poetiska hantverket, de roande alstren fick en allvarligare botten och djupnade
till livsfilosofiska mästerverk.
Vid en visafton som föregick 1969 års
Folkparksforum i Eskilstuna fick Stefan sitt genombrott. Nästan helt okänd intog
han scenen och lämnade den ackompanjerad av en flera minuter lång applådåska,
en visans Buster Keaton med stenansikte i kontrast till visorna.
Under 70-talet turnerade han med gruppen
Visor & Bockfot (Stefan, Jeja Sundström, Björn Ståbi och jag) i
folkparkerna och med Riksteatern. Då skrev han en limerick för varje ort där vi
framträdde, han älskade sällskapsspel, kort, biljard och Yatzy-vändorna i
turnébilen var legio.
Under 80-talet medverkade Stefan i
radioserierna från Fryksås fäbodar, ett 50-tal entimmesprogram. Jeja och Stefan
bildade ett radarpar som släppte tre LP-skivor utöver hans sju egna
produktioner. Debuten skedde med Visor
för smutsiga öron 1970.
Första diktsamlingen Utsikt från en studsmatta kom 1996. Nu har Stefan lagt ner penna och gitarr och går mot nya äventyr. God tur!
Sid Jansson,
turnékamrat och skivproducent
