ANSIKTET
När jag värderar andra, värderar
jag mig själv.
Du uppträder ständigt som det
förväntas av dig
att just du ska uppträda.
Du har en roll. "Nummer och namn”
- med vidhängande relationer
såsom släkt och
vänner.
Du sköter din uppgift i kollektivet, kåren,
familjen, föreningen,
kommunen, landet.
Söker du dig någon gång utanför din roll
och bryter sönder bilden av dig själv
så som
den är i andras ögon och medvetande,
kan du lätt skapa panik.
Du stämmer inte efter den
ritning alla har av dig.
Om du vill gå din egen väg och
bryta mönstret,
ska du finna att du kan möta fientlighet
för att du nu tvingar människor att tänka om
och ändra bilden de har gjort av dig.
En del kommer att ta din förändring som en förolämpning.
Så
placerar vi varandra i burar och vaktar utanför
så att ingen kan smita ut och skapa oro
i den zoologiska trädgården.
Vi hämmar varandra, hindrar
varandra att blomma.
Men mest hindrar du dig själv.
Hårdast bevakar du dina egna rörelser.
Att vara någon, innebär att dygnet runt
väga och värdera annat och andra
i förhållande till sig själv.
Det finns en frihet och en frid som grundar sig på
att inte behöva vara någon, att tona ned jaget,
att vara - men utan egentlig identitet,
att se sig själv i alla och finna alla i sig själv.
Med alla menas ALLA, och inte
att man skiljer ut dem man finner behag i.
Denna frihet innebär - accepterandet
av det rådande tillståndet,
att man inte med sina subjektiva värderingar
försöker tillföra tillståndet andra beståndsdelar
än vad det består av.
Vi måste bränna flaggor och gradbeteckningar.
Fastfrusna på tundror och hedar ligger isblocken
och betraktar varandra med misstänksamhet.
Får de
ligga tillräckligt länge i solen
flyter
de ihop, drunknar de i varandra.
Men
först måste någon våga sig ut bland dem
och viska
med vårljum andedräkt: ... r e v o l u t i o n ... !
Den totala revolutionen riktar
vapnen mot alla;
ingen må försöka gömma sig
och tro sig tillhöra undantagen:
vem kan bryta ett ax i ett fält och säga:
– detta var ett
fint ax, mer värdefullt än de andra,
det tar jag hem och ramar in och skriver hyllningsdikter till!
Den totala revolutionen
röjer inte undan en
åsikt
för att ge plats åt en annan;
den röjer undan allt, skonar ingen,
låter all säd falla för lien.
Till
minne av denna historiska slakt
ser vi
hur på slagfältet ett monument avtäcks:
det föreställer ett gigantiskt ansikte.
Går vi
närmare ser vi att detta ansikte
är uppbyggt och har fått sitt uttryck
av millioner mindre ansikten.
Konstnär: Okänd.
Verkets
namn: ”Den Gudomliga Olikheten".
Stefan Demert
