TRÄD
Dessa träd. Jag vill bli som dem.
Jag vill vara som trädet.
Det ger av sitt väsen från
sin första till sin sista stund.
Trädet är en sann kristen
varelse. Det skänker utan att återkräva.
Det tar endast för sitt uppehälle.
Vi har ingenting att lära trädet.
Det har allt att lära oss.
Jag vill göra trädets tålamod
till mitt. Det accepterar alla väder.
Det fångar vinden i sin krona och bär snön på sina
grenar.
Det sträcker sig mot himmelen och söker sig mot Jordens kärna.
Det ger skugga åt vandraren
och skänker marken sina löv utan saknad.
I trädets väsen råder ingen
brådska. Det räknar sländorna förstrött.
Det håller armen ut för
spindelväv
att vävas och låter offren dansa mellan löven.
Det mäter rymden varje år med nya gröna skott.
Det låter stjärnor vila i sin
krona och lyfter månen över låga snår.
Det böjer ner en gren mot
älgens läppar och skyddar fåglarna i korta fågelsömnen.
Som ringar vidgar sig i
vatten så vidgar ringar sig i trädet utåt
som ekon av det frö som en gång föll.
Trädet bor i våra hus.
Det bor i möblerna och
delar rum med oss.
Ur det tas virke till såväl vagga som kista.
Det ger oss syre, det
utstår elden och ger oss värme.
Och även som kol blir det i konstnärens hand ett redskap och lever vidare i bilden.
Drivveden längs stränderna
berättar att trädet
hjälpte människan att
upptäcka Jorden.
Trädets ande omsluter oss
alla.
