AUGUSTIKVÄLL

Nu mörknar det allt tidigare.

Augustikvällens himmel
liknar en astronomisk plansch.

Satelliterna spinner in jorden
i en kokong av osynliga trådar:

vilken bisarr fjäril kommer att
spräcka dess skal för att låta sig
skärskådas av solen
och den tystlåtna månen?

Sista sommaräpplet ruttnar på grenen;
uppvaktat av praktfulla getingar.

De återstående semestertimmarna
rinner ut i sanden.

Som sniglar kryper husvagnarna mot städerna,
lastade med gråa och gula dagar.

Produktionsåret väntar.
Fabriksväggarnas tegelstenar
makar sig tätare samman.

Gaffeltruckarna räcker ut sina
kluvna tungor åt de återvändande.

Efter frihetens tid på grenarna
följer insyltningens och förvaringens.
Kolvar, kugghjul och hävstänger
återupptar sina monotona rörelser.

Med stela nackar ser vi in i vintergatorna,
hisnande över avstånden.

Vi är duperade
av de dikterade avståndslagarna!

Det är inte längre mellan stjärnbilderna
än mellan dig och mig!

Vi kan själva påverka avstånden,
öka eller minska dem;
de finns inte.

Svalorna gör några slutvarv innan resan
för att se att allt är avstängt,
att inga värmekällor står på.

Och vi

vänder våra ögon från vintergatorna
och riktar dem mot vardagens kosmos,
fyllt av påverkbara avstånd.

Stefan Demert