SKYLTARNA LÄNGS VÄGEN

SKYLTARNA LÄNGS VÄGEN

Skyltarna längs vägen; lita inte på dem.

Det är inte säkert Enköping ligger där Enköping påstås ligga.

Panflöjten du hör kommer kanske inte från bilradion
utan ur mörkret under granarna vid vägen.
Billyktorna i backspegeln är solar som försöker jaga ifatt dig.

De stora tradarna går tomlastade, är bara ute för att blända.

Du vet det ännu inte, men i den nattöppna baren ligger,
på en ostskiva med uppböjda kanter,

en hopkurad tomathalva och väntar på dig.

Brödet skrattar torrt.

Flickan i kassan sover på dagarna och halvsover på nätterna.

Det är ketchupdroppar på bordets perstorpsskiva.

Eller näsblod.

Utanför tar träden hotfullt ett steg närmare bilarna.

En räv med överkörd bakkropp släpar sig mot diket

med en ölburk som ögonmärke.

Vid vägrenen börjar asfalten släppa.

Hur ska vi förstå, när vi passerar rotvältorna
med 110 kilometers hastighet;

de grova rötterna hinner vi aldrig se, eller de fina trådarna.

Inte ens såret i marken eller den variga berghällen.

Granarna faller förgäves; i mörkret under dem darrar harens nos,
lyser ögat brunt av undran.

Det är inte alls säkert Enköping ligger där Enköping påstås ligga.

Stefan Demert