LENTO STACCATO för soltorkad lergök

LENTO STACCATO för soltorkad lergök

Sommardag. Skördförintande sol.
Hoprullade, märgtömda löv

i grenarnas grepp längtar regnet
och natten längtar sin egen skugga
Ängarna svider och skriker ljudlöst till
när någon vilsen vind stryker dem efter ryggen

Ett väder för ormar och fiskar
stenarna våndas, sprängfärdiga
redan för länge stekta

Flämtande skruvar, flaskor och stövlar
i handelsbodens smutskantade fönster
och innanför, dödsryckningar i flugpappret

Handelsmannens panna

de girigt pålagda siffrornas tempel
stöter ut floder av svett

Regnet forsar ur hårets gråa moln
Ögonbrynsskogarna orkar inte
ögonen fylls av brinnande vatten
Tafatta händer torkar och baddar
med en saltmättad näsduk

Ödelagda bygator ligger som slumrande ormar

ingen vågar trampa dem

Men ett barn kommer springande
och gatan svarar reptilsnabbt
med att bränna de nakna fötterna

Men barnet skrattar och trampar hårdare
ty det kan redan se sjön

Och alla de kloka som håller sig inne
följer hukat förvånade

bakom spetsar och pelargonier
trotsarens flykt på glöden

Den gula luften är getingstungen
Det våldtagna trädets rötter
söker febrilt efter vatten  
letar i mullen
raserar daggmaskens gångar
förtvinar i vanmakt

och nödropet fastnar i halsen

Eldvinden spelar på soltorkad lergök
Lento staccato

Döda fåglar faller frän döda grenar
men barnet som vågade trotsa
sjunker jublande stilla

och känner solen försvinna

Stefan Demert