RYMDGRUS
Du står här och skådar hur
skymningen skimrar,
hur stjärnorna tindrar och
flämtar och flimrar.
Nådda av ingen men sedda av alla.
Tro bara inte att någon ska falla.
Gå inte på den där gamla
chimären;
stjärnfall är rymdgrus som nått
atmosfären
och lyser ett ögonblick mitt i
all svärta.
Så glöm den där önskningen – dold
i ditt hjärta.
För ingen ska uppfylla den, ingen
ömmar
för dig och ditt liv. Dina
barnsliga drömmar,
ditt hopp och din längtan om
alitings förening
är bara som gruset du ser utan mening.
Här i vårt land är vi krasst
rationella.
Det finns ingen mystisk och
kärleksfull källa
att vända sig till där allting
uppenbaras
och där alla frågor du bär kan
besvaras.
Här lodar vi djup och här mäter
vi längder.
Här väger vi tankar. Här väger vi
mängder.
Vi följer med strikthet dom lagar
som råder
i stramt matematiska formler och
koder.
Vi kartlägger människan långt in
i cellen
och räknar med att vi får svar
innan kvällen.
Och när hon är kartlagd från
hjässan till hälen
- då tänker vi avliva myten om
själen.
Och sedan ska ande och gud tas av
daga.
Ja, varenda berättelse, myt eller
saga
som påstår att människan är något
mera
än slumpartat iiv som förvandlas
till lera.
Stjärnorna flämtar och flimrar
och tindrar.
Önska dig gärna nånting, om det
lindrar.
Men håll bara klart att det
stjärnfall du följer
är grusglimtar bara som ingenting
döljer.
Stefan Demert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar