VINTERTID

VINTERTID

Sneda skuggor skapas av den lågtstående solen:

en ärtstor sten får en skugga lång som en blyertspenna;
tallarna är tvåhundra meter - vi själva minst tjugo!

Det är dagarna före första frosten.

Kölden drämmer till mot solskivans gong-gong: Sista ronden!

Äppelträden tappar garden fullständigt,
äpplena faller och räknas ut ett efter ett.

Vi hinner inte mosa.
Vi hinner inte sylta.

Vi hinner inte safta.

Tiden rusar iväg som om den hade en tid att passa.

Vi ser inga änder längre vid sjön.

Brödbitarna sjunker oätna.

Men det känns att änderna blänger på oss,
misstroget, genom gul vass.

De sneda skuggorna övergår till mörker.

Vi hastar hemåt med kragarna uppfällda.

Nu ska bilderna av sommaren sorteras och sättas in i sitt sammanhangs album.

Snart är kölden här.

Men vetskapen om dess motsats bär oss genom mörka månader.

Snart står äppelträden med snö till knäna. Själen åker skidor,
bort från de insnöade boningarna
och de hotfulla istapparna.

Vi skyndar oss att hänga äpplen i decembergranarna.

Solfrukt - Levande ljus.