FLYFÄRDIGA

I det lätta snöfallet

har myskoxarna bildat ring

med de starkaste tjurarnas tunga huvuden
vända utåt mot vad som kan komma.

Kajan lägger huvudet på sned
och bligar misstänksamt på oss med skarpögat.

Kameleonten väntar på att få skjuta oss
i ryggen med klibbtungan;
bävern gnager på husknuten.

I dallerhettan i det gula gräset
står noshörningen som ett grått skåp

– väntande på flyttkarlarna.

Den ser dåligt, men falken läser obehindrat;
minsta tecken på de stora ytorna
registreras av falkögat: den ser tydligt
jeepen som närmar sig noshörningen

men koncentrerar sig själv på dvärgmusen,
den som flyr som en springande punkt där nere
för att slippa avsluta falkens mening –

Biffkons sista resa sker genom avloppstrumman.

Noshörningens horn är åtråvärt: det mals till pulver,

görs till ett potensstimulerande medel:
människan är rädd att inte kunna uppfylla världen.

Som en blodig, avhuggen elefantbete
hänger månen i nedan.

I en väskas form slår krokodilskinnet
mot mjuka mänskolåret.

Nu anar noshörningen faran
och rullar långsamt i gång.

Dammet från den och jeepen skymmer solen.

Stefan Demert