FLYTTFÅGEL                               

Slänten har gulnat av hästhovsört.  

Det droppar kring sten och kring stam.
När koltrasten vänder att fjolårslöv
så blinkar en blåsippa fram.

En sol slungar lågor mot frosten och snön.

Nu finns inga isar som bär.

En jublande starflock i knoppande rönn
förkunnar att våren är här.

Fåglarna kom, men du reste.

Du gick medan isarna bar.
En del vänder åter och andra
de låser bakom sig och far.

Vårmässan spelas på hjärtesträng.

Det spränger av liv under skal

som längtar till ljuset på lid och äng
och värmen i glänta och dal.

Möten och avsked och möten igen -
Snart tappar man räkning på dem.

En vän som man äger är alltid en vän
om än han far bort eller hem.

Fåglarna kom, men du reste.

Fast himlen blev sommarljust vid.
Men månskäran log genom granen
att allt har sin utmätta tid.

(Till Tor 24/4 1988 från vännen Stefan)