BLOMSTERHANDELN

  

”Titta så rik jag är.”

sa min 91-åriga mor och höll upp ett par tusenlappar,
”trots att jag köpt ny dammsugare”

Att de skulle vara borta några räkningar senare
brydde hon sig inte om. Hon kände sig rik. Nu.

Annat var det när hon och pappa skötte blomsterhandeln.

Hon berättade att de stampade flera gånger
på silversoppskedarna och på hennes guldringar.

Och att hennes rika bröder som tog över morfars växthus

inte kunde efterskänka en skuld på fyra tusen kronor,
trots att de kammade in merparten av arvet.

Nej, ekonomiskt sett har livet inte varit särskilt generöst.

Men det gäller ju för många.

Måttet rågades när pappa en gång fick ge sig av
och stampa på affärens kassaapparat.

Det var ju ändå inga pengar i den.

Nu är det ju komiskt, säger hon.

Det var det inte då.

Står den bra där, undrar hon
och ställer sin nya cyklamen i köksfönstret.

Den står bra, svarar jag,

Då syns den från vägen också.

Stefan Demert