BUNGYJUMP

Föreställning pågår.

Du balanserar - mitt i tidsflödet­ som lindansaren.

På en fot, med en fot bakåt och armarna utåt. Darrande.

Just så - mitt i nuet.

Det är livets första dag. Och den sista.

Ögonblicket härskar. Ögonblicket är drottningen över all tid.

Inte ett steg för mycket. Inte ett för lite.
Inte se åt sidorna. Inte tveka. Inte tvivla.
Förmågan är konungen. Längtan heter linan.

Den har sina fästen dolda.

Denna utsatthet är allas. Högt ovanför de uppåtvända ansiktena.

Förväntningarna. Kraven. Och kupolen ovanför:
begränsningen mellan sågspånsdoft och himmel.

Att våga.

Att våga trotsa tyngd och lagar.

Spindeln ska göra ett nytt nät:

Den fäster trådens ände vid ett granbarr,
låter linan löpa ut ur bakkroppen, faller fritt
- ett bungyjump - och låter vinden föra sig
till vilken gren som helst.

Första tråden är på plats.

Den faller vidare i vindens gunga mot nästa fäste.

Ur dess fria fall föds sedan väven.

Vilket mod!

Och vilken väv som föds
ur detta mod!

Stefan Demert