DEN EVIGA DAGEN

Döden går på ängen med alla sina barn.

Det är den första dagen och den sista.

Han leder dem mot fallet, han leder dem mot kvarn,
han för dem mot förgängelse och kista.

Hans lie och hans kåpa betecknar undergång
för alla dem som sluter upp och följer.

Men den som ser hans ögon och den som hör hans sång
förstår att det är någonting han döljer…

För ängen står i blomma, som ängen alltid gjort,
och fjärilarna dansar genom säden.

Och hur än ögat söker finns ingen dödens port.

Den enda skuggan finns inunder träden.

Och döden är en yngling, hans hår är blekt av ljus;
det böljar som en flod igenom världen.

Och sommarn leker blomning och skogen leker sus,
och Karon lägger nät i glitterfjärden,

Livet går på ängen med alla sina barn;
ifrån de allra minsta till de största

– och svalorna har kommit, och Karon vittjar garn.

Det är den sista dagen och den första.

Stefan Demert