EN SORTS UTVECKLING

Jag hade svårt att tala
med och inför människor.

Det var det värsta jag visste.
Så jag tog en kurs.

Under den fick vi lära oss
att tala inför varandra.

Det var hemskt.

Men det blev bättre,
och en tid efter kursen
ombads jag att tala
inför främmande människor
om mitt arbete.

Jag var fruktansvärt nervös.
Men det gick oväntat bra.

Sedan dess har jag talat

i många liknande sammanhang.
Jag kan inte sluta.

Gång på gång

får man be mig sluta,
men det går inte.

Man får bära ut mig
från samlingssalarna,
vilt sprattlande och talande.

Stefan Demert