SJÄLENS DUNKLA UBÅT

SJÄLENS DUNKLA UBÅT

 

När själens dunkla ubåt gjort sig loss från bottendyn
och gjort sig fri från lerorna och sanden,

då sveper den sitt öga längs med våg och vattenbryn
och förbereder anfallet mot stranden.

När själens dunkla ubåt inte längre ligger still
men rör sig framåt, kan den dyka upp där

man allra minst kan ana, för att skoningslöst slå till

– trots spaning från försvarets helikopter.

När själens dunkla ubåt sticker upp sitt periskop,
då drar en kuslig rysning genom vassen.

Då är det mycket nära till panik och mannadråp,
och gamla klor ses krypa fram ur tassen.

När själens dunkla ubåt dyker upp ur bottnens slam
kan nästan vadsomhelst förväntas hända.

Mot ytan drar den med sig gamla vålnader och skam
och rum där aldrig lamporna var tända.

När själens dunkla ubåt siktat in sig mot sitt mål,
då finns det skäl att ro mot närmsta brygga.

Ty det som synes helt kan nu förvandlas till ett hål
och ingenstans finns vikar som är trygga.

När själens dunkla ubåt bränner av en svart torped,
så be varenda bön du kan och blunda,

för antingen du överlever eller stryker med
blir allting hädanefter annorlunda.

När själens dunkla ubåt fått in fullträff med sitt skott,
försvinner den tillbaka ner i djupen.

Du vacklar, men kanhända är det något du förstått

av det som hänt - och då blir havet åter lugnt och blått,
och det har vuxit broar över stupen.

Stefan Demert