SORGEN

SORGEN

Sorgen. Den svarta.

Med alla sina prylar och pinaler.
Den dödes tillhörigheter:

Lyckliga lik som slipper tugga mer

med dom här gamla utslitna tänderna.
Eller se genom dom här repiga glasögonen.
Vad ett par skor kan se tomma ut.

Och gammelmansbyxor, men såna
lär ju vara moderna nu.

Vad gör vi med det här Och det här?

Släng skiten! - nej, förlåt,

så får man ju inte säga.
Lägg det här.

Arvtagarna. Slagsmåsarna.
Rotandet i en annans nära ting.

Lukterna. Minnen och en klump i halsen.

Kommer du ihåg när han kom hem med den här hatten.

Det var samma år som

Vi måste veta var vi står. Just nu. Och nu.

Vi måste placera allt i tiden annars vacklar vår tillvaro.
Alla beröringspunkter måste vara väl synliga.

Som blåbär på en tuva.

Hur gör vi med vigselringen? Inte vet jag.

Blås såpbubblor genom den.

Men den här tröjan kan vi väl slänga i alla fall. Och piporna.

Javisst, nu ska han ju själv stoppas

i dödens stora pipa, och rökas i botten.
Makabra tankar och praktiska göromål blandas.

Sorgen.
Tung som en ekkista eller tunn som ett flor.

Svart kostym. Vit skjorta - och vit slips
i bjärt kontrast mot skjortan!

Ursäkta, ska inte sorgen vara röd i år?
Eller lila med gröna prickar.

Vilken urna ska vi ta?

Tja, en smaksak, vilken ligger man bäst i?

Han skulle nog helst vilja ligga i en fågelholk i skogen,

Och så blommorna till buketten .

Död, tager du denne man att älska honom

i död och lust, tills livet skiljer er åt.
Var ska de närmast sörjande sitta?

Vilka psalmer ska vi ta? Gillade han orgel?
Ska vi bjuda på kaffe, eller rent av mat?

Om det ändå vore över.

Nu kommer dom? Beklagar beklagar.

Han var alltid så snäll.

I helvete han var.

Han var både elak och underbar.
Låt oss glädjas åt hans resa.

Det är hälsosamt att byta miljö och få nya vyer.
Särskilt vid sidan av allfarvägen.

Stefan Demert