SOV SOV, NATTEN ÄR LÅNG

SOV SOV, NATTEN ÄR LÅNG

Granarna nynnar en vaggvisesång.

Asparna ryser därute.

Häggen, som lutar

sitt huvud mot huset,
faller i gruset
doftande snö.

Sov, sov, natten är lång.
Sorgmanteln sover i spunnen kokong.

Spindlarna spelar på harpor.

Byrackan låter
ett varnande skall.

Men tungt ljuder malmen:

Natten är lång.

Sov, sov, natten ar lång,

Smyger i sammet en vit medaljong,
månen så ensam och frusen.

Natten därute

vill in för att stanna
under din panna,
släcka ditt ljus.

Sov, sov, natten är lång.

Kvarglömda fiskar på sommarens spång,
måsarna slåss om de blinda.

Rinner i skugga

av lind och ranunkel,
insvept i dunkel,
tystnadens flod.

Stefan Demert