FÖRSÖKSDJUR

FÖRSÖKSDJUR

 

Jag känner att jag snart blir som en skrikande unge
i en barnkammare: otröstlig. Ingen vet hur jag ska blidkas.

Jag vill inte ha nallen! Nej, inte bilen!

Jagvillintejagvillintejagvillinte!
Jag äter opp bokmärkena om ni försöker muta mig med dom!

Jag vill inte ha hallonsaft!

Jag vill slänga ut alla mina saker och skrika: Förstår ni inte?!
Jag är inte här! Det ni försöker ge mig kan aldrig bli mitt!

Nej, jag vill inte sova. Jag vill inte vara vaken.
Inte med allt detta omkring mig.

Töm rummet.

Låt mig bara få sitta i det en stund – och se på er,

Beundra era vita rockar och er blanka målmedvetenhet.

Jag är apan i hörnet med den skrämda blicken
det rakade bröstet och elektrodmärkena vid tinningarna.

Ni försöker testa mig.

Ni försöker ta reda på hur mycket jag tål - så ni kan dra era slutsatser
för att sen utvärdera ett tuppfjät av nästa femårsplan.

Men jag vill att ni ska veta - när ni ger sprutan, när ni slår på strömmen
och öppnar bröstkorgen för att fingra på mitt hjärta

när ni kapar mina lemmar, skär av min tunga

och klipper ut mina ögon och lägger dem

tillsammans med de blodiga bomullstussarna i den rostfria skålen
jag vill att ni ska veta att ni är genomskådade.

Då om något är ni genomskådade.

Stefan Demert