GREVEN

GREVEN

Jag hyr av en greve i trakten
som aldrig har sagt var han bor.

Likväl är det han som har makten,
och den verkar skrämmande stor.

Jag bor mellan havet och källan,
jag lever mitt liv vid en ström
nånstans mellan ofta och sällan
i periferin av en dröm.

Det sägs han har gyllene salar
och källarvalv fyllda med vin
och att de som detta betalar
är vi här i periferin.

Han lever på oss som försakar
för att få bo i hans trakt,
och allt som han äger bevakar
hans trogna och hårdhänta vakt.

Han skyddar två träd bakom stängsel
att ingen må äta dess frukt.

Ty gör du det väntar dig fängsel
och tusen eoner av tukt.

Jag längtar till havet och världen:

– en sjudande utförselhamn.

Men jag kan inte påbörja färden
innan jag funnit hans namn.

Han uppslukas alltid av natten.
På dan finns han dold överallt.
De fogdar som driver in skatten
lär aldrig ha sett hans gestalt.

Det är kontrollerat och slutet,
det land där vi bor, du och jag,
men om blott sigillet blir brutet
förvandlas allting i ett slag.

Då faller den väldiga porten

som skiljt oss från allt som är vårt,
och greven får fly ifrån orten
och får det måhända rätt svårt.

Jag går här i livegendomen
som ännu bär grevens sigill.
Men jag ser bortom träden och blommen
en grind som han glömt stänga till.

Stefan Demert