KEJSAREN OCH HANS FOLK

KEJSAREN OCH HANS FOLK

När kejsarn matar hundarna med kött från silverbricka,
som en utav hans tjänare framsträcker mot hans hand, 
då letar magra landsmän efter pölar för att dricka, 
men finner bara sprucken lerjord, grus och ökensand.

När kejsarn läppjar lemonad i skydd av palmens skugga
och ser på sina påfåglar och finner livet gott,

då letar magra landsmän efter någonting att tugga,

i tunnorna bland soporna som kommer från hans slott.

När kejsarn går till sängs bland sina lena sidenlakan
och somnar tryggt och stilla under släktens vapensköld,
då letar magra landsmän efter någon bot mot vakan,
en varm och drömlös timma bortom ökennattens köld.

När kejsarn och hans styrkor rullar fram igenom staden
och flaggor och trumpeter ropar ut nationens dag,

då sträcker magra landsmän sina händer mot paraden,
men motas in i gränderna med hårda hugg och slag.

När kejsarens bankirer allt hans guld på vågar väger
och allt han har av tillgångar på ark summeras ner,
då samlas magra landsmän i de sjukas samlingsläger,
som byggts så långt från slottet så att kejsarn inte ser.

När kejsarn ligger stum och stel och sminkad i sin kista
omgiven av det krams som tillhör dödens pomp och ståt,
ses ingen av hans magra landsmän uti tårar brista
- ty kejsaren har torrlagt även källorna till gråt.

Stefan Demert