RÄVEN OCH HAREN

 RÄVEN OCH HAREN

Räven tigger om vatten.

Räven tigger vid harens dörr.
Han tyckes så annorlunda,

ja, mildare nu än förr.

Han sänder mot nattens måne
ett hjärtekrossande tjut.

Men haren hukar där inne
och vågar sig inte ut.

Snart veknar dock harens hjärta;
han fyller en vattenskål
och tittar med stora ögon
ut ur sitt boningshål.

Där sitter räven och flämtar

– tveksam är haren först,
sen kryper han ut med skålen,
och räven släcker sin törst.

Och ett tu tre sliter räven
harens huvud utav.

Ty sådana krafter fick han
av vattnet som haren gav.

Moralen ovanpå detta
måste bli besk och sträv:

en hare är alltid en hare,
en räv är alltid en räv.

Stefan Demert