RESENÄREN

RESENÄREN

Människokroppen svalnar mot kvällen.
Och smalnar.

Kroppen förtunnas, blir nästan genomskinlig.

Ådernätet framträder, ögon söker sig in i sina hålor;
ben och hud möts:

Ett svindlande landskap, distinkt och diffust,
gör sig färdigt att återvända till sitt land.

Outgrundliga åtbörder möter betraktaren:
rörelserna blir lugnt obeslutsamma.

En hand höjs - synbarligen utan mening.

Halvuttalade ord, namn från länge sedan
viskas ut mot ingen.

Läppar rör sig tyst. Talar inåt.

Små vita huvuden seglar bort på vita kuddar.

Kroppar som dun

lossnar från varats vattenfågel
och reser bort på spegelytan
förda av den minsta vinden.

Medan resenären klipper silversträngen,

förbindelsen med kroppen,
och färdas

i motsatt riktning.

Stefan Demert