PÅ LÅNGT HÅLL FRÅN TÅGET

 PÅ LÅNGT HÅLL FRÅN TÅGET

Vilken underlig bild. En prick.

En man i ett bredbrättat landskap.

Mannen springer; en liten upprättlöpande myra
på vägen som går bland fält
täckta av februarisnö.

Höga kraftledningar omkring. Stor himmel.
Och en liten springande man,
en springande punkt i tillvaron.
Han tillhör den nya tidens springare - i grå joggingdress -
en som springer ut från en punkt
och återvänder dit.

Varför springer han?

För att må bra, säger någon.
Mår han då inte bra?

Jo, men han kan må bättre.

Hur bra kan man egentligen må?

Det är det ännu ingen som vet,
för ingen har ännu mått så bra.

Skatorna har redan börjat bygga vårboning.
Och genom Uppland springer en man.

Under höga ledningar. 

Kanske tror han
att han med sin språngmarsch ska kunna fästa
ännu några hårstrån på sitt huvud.

Det borde ju betyda
att han älskar livet.

Eller är det så
att han är rädd för döden.

Stefan Demert