ETT SLAGS FOLK
Jag tillhör ett utdöende folkslag.
De förvirrade.
Snart är vi inte många kvar.
Runt omkring oss växer skarorna av målinriktade,
de som knappar in sig på Internet.
De som grundar sina liv på fakta.
De som har fullt klart för sig …
Vi, de förvirrade, irrar i gränderna och försöker
komma ihåg våra portkoder och personnummer.
Eller så sitter vi i släckta rum, som siluetter
- vi ingår tyst i möblemanget.
De förvirrade.
Snart är vi inte många kvar.
Runt omkring oss växer skarorna av målinriktade,
de som knappar in sig på Internet.
De som grundar sina liv på fakta.
De som har fullt klart för sig …
Vi, de förvirrade, irrar i gränderna och försöker
komma ihåg våra portkoder och personnummer.
Eller så sitter vi i släckta rum, som siluetter
- vi ingår tyst i möblemanget.
Vi vågar knappt lyfta blicken mot stjärnorna där ute.
Vi har inte läst de rätta populärvetenskapliga tidskrifterna.
Vi vill att de små prickarna ska vara fönster i guds hus.
Och att där väntar änglarna på oss.
Men vi är ett utdöende folkslag.
Framtiden har för länge sen passerat oss
med flygande fanor och klingande dataspel.
Vi vill att de små prickarna ska vara fönster i guds hus.
Och att där väntar änglarna på oss.
Men vi är ett utdöende folkslag.
Framtiden har för länge sen passerat oss
med flygande fanor och klingande dataspel.
Vi, en spillra, de förvirrade, sitter långt från allfarvägen
vid en falnande eld i skogen.
Våra redskap är primitiva.
vid en falnande eld i skogen.
Våra redskap är primitiva.
Våra tankar är enkla.
Vårt språk är obegripligt för utomstående.
Våra kläder är ur mode.
Det enda som håller oss vid liv är vår förvirring.
Vi skickar den mellan oss som en vinflaska.
Medan bergen runt om klyvs för vägar
och Jordens blod koagulerar
till plastbestick.
Medan bergen runt om klyvs för vägar
och Jordens blod koagulerar
till plastbestick.
Stefan Demert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar