MYTEN OM DÖDEN
Gamla visa sade:
"Man
måste lära sig konsten att dö
innan man kan lära sig leva”.
Vi ser på
livet
som något
privat och separat,
något som andas och pulserar
omgivet av mörker, död och intet.
Något som hela tiden hotas.
Så har vi
skapat myten om döden
som livets motsats.
Dödsannons
döden.
Vila i frid-döden.
Sörjd och
saknad-döden.
Far har
räckt ut handen-döden.
Hem till Jesus-döden.
Men även den
seglivade myten om döden
går mot sin fullständiga utplåning.
Jag tror inte på ett liv efter detta.
Jag tror inte på ett liv före detta.
Jag tror på ett liv.
Utan början,
utan slut,
som vi
ständigt befinner oss i,
alltid har befunnit oss i
och alltid ska befinna oss i.
Endast
formerna växlar.
Livet glider
ständigt vidare,
övergår, ändrar skepnad och karaktär.
Det söker sin egen förfining.
De
efterlevande ropar efter de bortgångna.
Men ingen är bortgången.
Frånvarande
ingen.
Vi har levt
så många liv
och dött så många gånger.
Och alltid överlevt.
Vi är
gårdagens levande döda
och framtidens ofödda barn.
Stefan Demert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar