Stefan Demert - visor, dikter & betraktelser

fredag 3 juli 2020

DET NÖDVÄNDIGA ÄKTENSKAPET

(eller Tekonomipedagosik-jojken)

"Om inte kunskap och Vishet går hand i hand,
är kunskapen ett fördärv."

Om inte dom som kan svar
förstår att dom har ansvar
så blir det bara knäppvett
och allting barkar käpprätt
åt kalhygget till sist

Om kunskap söker vinning

och inte har besinning

att bromsa innan branten

men blir lakej åt slanten

– blir kunskapen en brist

Logik får inte gränsla
och trycka ner en känsla
Och känslan själv får aldrig rusa i panik
och tappa all kontakt med sin logik
Dom måste ge varandra assistans
Först då blir det balans

Om Fruktan ska styra de dagar vi har
blir bunkrar och murar vår avkommas lott
Men om kunskap och VISHET kan vandra i par
får barnen ta över ett arv som är gott
där allt kommer alla till del
och Jorden är helig och hel

Stefan Demert

DET SKA VI FIRA

Den femtonde i tolfte.

Min födelsedag
inslagen i decembers gråpapper.

Först - den herrelösa hunden
vid T-banan i Hallunda

som nosade på de blöta fimparna
drack ur smältpölen

undvek ett vitklätt barn
ignorerade mina ord.

Den verkade målmedveten och optimistisk.

Det sista jag såg av den
var när den försökte ta sig uppför
den nedåtgående rulltrappan.

Sen bjöd jag mig på; en klippning,

biofilmen “My Darling Clementine”,

vegetariskt julbord,

glögg med branschen,

träff med vänner.

På en leksaksavdelning köpte jag en panda

en rätt liten, bara lagom för en 41 - åring.

Det sista jag såg
innan jag somnade

var hunden i rulltrappan.

I vild karriär i motlutet.

Stefan Demert

DET SOM ÅTERSTÅR

Ögonen
är för länge sedan uthackade och uppätna.

Hjärnan

är beslagtagen, sönderdelad och svald.

Dess slagg kryper längs tarmen.

Nu
kivas kråkorna om hjärtat.

Drar åt var sitt håll.

Och tro mig:

Hjärtat
går samma öde till mötes som resten.

Ty sådan är kråkornas lag.

Endast skinnet sparas

– skalpen vid bältet.
Våldets smycke.

Stefan Demert

DET STÅR ETT HUS OCH FRYSER

Det står ett hus och fryser
allt i den mörka natt.
Och ingen lampa lyser.
Och inga glada skratt. Och ingen rosrabatt.

Nu är det långt till ljuset,
nu är det långt till vår.
Det snöar omkring huset
och gömmer alla spår.
Och köld och mörker rår.

Och mannen som här bodde
har bommat till och gått.
Han trodde att han trodde
att han någonting förstått.
Men allt var drömmar blott.

Stefan Demert

DET ÄR FÖR STORT

Det är för stort, säger någon.

Jag vill dra mig ur.

Jag vill sätta mig i ett hörn,
gömma ansiktet i händerna

och låta livet rusa förbi med sitt skrammel,
sina vimplar och trasor,
gnisslande hjul och skällande hundar.

Jag orkar inte.

Men jag vill inte dö;

och när någon sedan kommer

och knackar mig på axeln
och säger: "Du ska in igen”

vill jag pressa mig igenom

hörnets 90-gradiga vinkel
genom väggen och ut

till de övriga 270 graderna

och där utifrån genomskåda
hörnets plats i helheten,
dess skenbara läge i rummet
i det osynliga huset.

Sen ska jag följa med livet igen;
skramla med metalldelarna,

vifta med min vimpel
och skälla med hundarna.

Stefan Demert

DJURVÄNNEN

Hunden i koppel och katten i band.
Fisk i akvariet och fågel i bur.
Hamster och marsvin i låda med sand.
Jag tycker så otroligt mycket om djur.

Myggor och bromsar de fylkas kring mig,
broderligt delar vi moder natur;
dom ger mig bulor och jag ger dem spray

– jag tycker så otroligt mycket om djur.

Sniglar och hummer och sjötungsfilé
en stek från en välhängd och välmatad tjur.
Skogarnas konung med vinbärsgelé.
Jag tycker så otroligt mycket om djur.

Kommen! - till fjäders, till fjälls och till skinns:
apor, kondorer, maneter och gnur!
Ge mig en pölsa på alla som finns!

Jag tycker så otroligt mycket om djur!

Stefan Demert

DONATOREN

Skär mig i möra och smala segment
och lägg alltihop i en låda.
Ställ den i skogen med locket på glänt
och låt sen naturen få råda.

Kom och ta för er, båd' stora och små,
även som rå är jag läcker.
Den sista måltiden bjuder jag på.
Ta för er så länge jag räcker!

Och blir några benbitar över,
begrav dem bland blommande klöver.

Stefan Demert

DÅDDRÖMMAREN

Sitta och sortera papper
är väl ingenting för den
som vill vara stark och tapper
och ett ideal bland män.

Som vill gripa närmsta bössa
och gå modigt mot ett mål,
och få byta ut sin mössa
mot en riktig hjälm av stål.

Men där brukar drömmen sluta,
och jag får, för egen del,
vara nöjd med att få skjuta
monster i mitt data-spel.

Stefan Demert

torsdag 2 juli 2020

EKROT OCH VITSIPPOR

Mot ekroten svallar varje vår

vitsippornas vita skum
buret av gröna vågor.

Vi är delar av Skaparen.

Vi har regnat ner från kronan.

En dag säger någon:

Så underligt!

Eken bär vita blommor!

Det har jag aldrig sett förut.

Och någon ropar längre bort:
Kom och se!

Svalorna har kommit!

Fyllda av goda meddelanden
från söder.

Stefan Demert

EN HANDFULL RO

Den grävlingen han vilar vid vägens kant,

och haren intill han vilar likadant.

Röd räven han sover och lilla ekorrn med

alltuppå den hårda och svarta motorled.

Vid vägen sitter bonnakatt och ser bilarna de gå.

Men vart dom är på väg ska han aldrig förstå.

Där jagas efter vind och där jagas efter tid.

Men längs den väg det jagas där gives ingen frid.

Man kommer blott att finna, den dag man hinner fram,

att världens alla klockor har förvandlats till damm.

Under solens gula piska och månens vita klo,

den ende som är rik är den som har en handfull ro.

Stefan Demert

EN SKÖN JUVEL

Folk investerar i obligationer
och allt som tycks löna sig.
Jag är dock inte som dessa personer,
för jag investerar i dig.

Man verkar tycka att den minsta slant
är blott till för att avkasta sig.
Man köper frimärken och diamanter,
men jag investerar i dig.

Man köper guld och man köper juveler.

I antikviteter och skinn man pengar placerar,
men tänk att som väl är
så är du placeringen min.

Man spelar på trav och man spelar på Lotto.
Men detta begriper jag ej;

jag spelar på Kärlekens hjul,
och mitt motto är; jag investerar i dig!

Alla vill öka den sparade summan,
men dem är jag alls icke lik.

Tro inte jag satsar på dig, lilla gumman,
för att du är gammal och rik.

Stefan Demert

EN VACKER DAG

En vacker dag jag på vandring drog;
och över mig susade gran och fur:
Det är kyrkans skog! Det är kyrkans skog!
Ah, det är därför det heter Guds fria natur.

– Se kyrkan där, vilken prakt den har.
– Det är för att du ska förstå vilken makt den har.
– Men jag som trodde att just Guds hus
var en enskild kammare och ett ljus.

– Du kan inte uttala Herren Guds namn på det sätt som en präst förmår.
Det måste ske genom ombudsman, en som vet hur psalmerna går.

– Men all denna vördnad för kors och dråp, och synder och evig eld
och sorgliga bilder på altarskåp - vilken lag är den underställd?

– Du ska frukta den som har gett dig liv. Du ska darra inför hans ord.
Du ska skåda Honom från grodperspektiv och kräla i stoft och jord.

– Men jag känner ju, i mitt hjärtas vrå, att vi ingår ett ömt förbund,
där man inte kan avgöra vem av oss två som är människa, gud, eller hund…
... eller gräs eller lus eller liljekonvalj - ingen gräns jag för ögat ser.
Det finns inget avgrundsdjup eller svalg mellan den som hör bön eller ber.

Jag gick på vandring en vacker dag. Allt kändes så lätt och fritt.
Jag glömde kyrka och skogsbolag och lekte att allt var mitt.

Stefan Demert

ENDAST FÅNEN

Se på slaven.

Skåda kungen.

Vem är fri
och vem är tvungen?

- Endast fånen
endast fånen
äger fri lejd
under månen.

Stefan Demert