TALL, ASP OCH BJÖRK

TALL, ASP OCH BJÖRK

Tallarna på andra sidan ån.

Deras raka stammar slingrar sig som ormar
blandar sitt röda med molnens vita 

himmelens blåa och alarnas gröna

i den vågiga och splittriga vattenspegeln.

Knipparet plogar med eget småsvall tvärs över.
Har inte tid med andra reflexioner än sina egna

Fjärde april nittonhundranittio. 

När jag står i vårskogen mitt i morgonens kaskader av fågelsång kontrasterar min inre panik

mot omgivningens frid och harmoni.
Jag skulle kunna ge min högra lunga för att kunna andas i samma takt som skogen. Inom mig ropar det:

Ta mig härifrån! Men låt mig få stanna! 

Jag hörde ett ljud mot min dörr.

Som en beröring av en gren.

Jag öppnade.
Där utanför stod en björk. Som ville sälja näverdosor.

Sa att det låg en hemlighet i varje.

Om jag gav mig ut på en mycket lång vandring skulle jag välja tre färdkamrater.

Tallen, aspen och björken. Men ännu hellre skogar.
Jag skulle föra dem till en plats där inget hotade.
Där de slapp bli glassbroschyrer och persiennreklam.
Men ni vet hur träd är.
Rotfasta. Sega. Omöjliga att få att följa med.
De bara stannar och tar emot vad som än kommer.