MAGIPULERAREN

MAGIPULERAREN

Jag ser hans händer blixtra förbi där uppe.                                                           

Ser hur han palmerar korten och hur olikfärgade näsdukar och konstgjorda blommor trollas fram ur ”ingenting”.

Ser vad han döljer i ärmarna.

Hör publikens Ah! och Ooo!
Hör hans pladder.

Jag darrar. Förr av rädsla. Nu av vrede.

Jag är trött på hans konster.

Jag har genomskådat dem alla.

Jag skulle vilja avslöja honom inför publiken.
Få dem att bua och vissla och lämna lokalen.

Men vad förmår en kanin.

Nästa gång han griper efter mig, där jag sitter i hatten −
ska jag i alla fall försöka att bita honom i fingret.
Och hänga kvar. Vad som än händer.

Även om det blir mitt slut
kan det vara en början.