Avsked II

Ur det sönderrivna

Ur smärtans klor och taggar,
ur de sönderrivna trasorna,

ur det isärtagna och splittrade,
måste insikt stiga.

Ur sorg och saknad,
ur det novembergrå ruinlandskapet,
ur de avlövade träden,

måste fågeln lyfta
med guldglimt på vingen.

I avskedets mörka mylla
är redan återseendets frö planterat.

Och en gång stundar festen,
då alla förlorade

söner och döttrar
har hittat tillbaka hem.

Om den glädjen
kan ingen människa tala.

Stefan Demert