DE MINSTAS OMBUD

I morse när jag drack kaffe
invid den vita syrenen

fick jag plötsligt se
Harry Martinson.

Han satt gränsle
över en trollslända
och vinkade med en
mycket liten lampa.

Han skulle in
och undersöka skuggvärlden
bland alla de många gräsen.
Skal blänkte djupt där inne.
Små vingar lyste. Och ögon.

I en låg portal av rödvensgräs

togs han emot av harkrank
och lockespindel.

En citronfjäril

hissade genast flagg
att nu var han här.

Jag såg hans ryggtavla
upplösas och försvinna
in i grottan av gräs.

Stefan Demert