DRÖMMENS ANSIKTE

När människan sover är hon naken.

Hon kan inte bevaka sig själv.

Hon är försvarslös.

Den som betraktar en sovande människa
har all makt i världen.

Ändå, är det relativt sällan
någon slås ihjäl i sömnen.

Det finns en barnslig oskuld
i en sovandes ansikte.

Något som berör oss,
och som vi känner igen oss i.

Kanske ser vi också i den sovande
en annan människa än den vi ser på dagen.

När vi vaknar bryts oskulden.
Det utslätade barnansiktet
återtar sina skrynklor

och misstänksamma veck

– och ur denna underbara,
nakna varelse reser sig,
ibland, ett monster,

fyllt av illvilja;

en spekulerande, förslagen varelse,
redo för vilka missdåd som helst:

Attentatsmannen fortsätter
att planera sitt attentat.

Härföraren lägger upp strategin för anfallet,
och människor i allmänhet fortsätter

att stor- och småjäklas med varandra.

Och vi får aldrig veta
vad som skulle hända om vi alla
bar drömmens ansikte
med oss ut i vardagen.

Stefan Demert