VI MÖTS PÅ UDDEN

Profeter knackar på din dörr
och lovar dig plats i himmelriket
om du bara gör si eller så.

Religionerna

skrämmer många människor till sig
och lika många ifrån sig.

De utnyttjar människans svagaste punkter:
dödsrädslan

skuldkänslan och straffrädslan
jagtänkandet

Dödsrädslan: Vad ska det bli av mig?

Skuldkänslan och straffrädslan:

Vad har jag gjort? Får jag sona?
Jagtänkandet: Inte vill du väl bli som henne eller honom?

Passa på innan det är för sent! Kom till oss!

Därför är det sunt att vara ateist,
såsom religionerna har förkvävt,
förföljt och fängslat.

Det är rätt att förneka gudomen
när den säljs
som enbart en sågklinga.

Den store skiljaren och avkaparen.

Guds tjänstemän
skjuter guden framför sig
malliga att känna
kvarterets starkaste grabb.

"På dom bara. Låt dom smaka ljungelden.
Låt dom känna din högerkrok. Räkna ut dom."

Så dömer människan sig själv och andra
till livstids fängelse och fruktan.

Vi lagstiftar, bildar församlingar
och lever som om vi vore först,
och ensamma, i kosmos.

Som om de mångmiljardåriga
kunskaperna inte fanns.
Som om ingen gjort erfarenheter före oss.

I ursprunget inryms inga religioner.
Inte heller jagtänkandet.

Som maskrosfjunet förs vi
av fina luftströmmar

åt olika håll,
men den största av vindar
ska blåsa oss mot samma äng.

Vi möts på udden, pilgrim!
Längst ut på trampolinen.

Stefan Demert