VID EN STRAND

Hunden springer på timglasranden.
Katten töjer på steget.

Syster letar bland sidenbanden
ivrigt efter sitt eget.

Musen flyter i vattentunnan,
liten och död och svullen.

Rönnen silar den starka sunnan.
Far gräver grav på kullen.

Tjärnen sväljer ett bortglömt öga.
Vinden sliter i tvätten.

Det snabba springer ikapp det tröga.
Molnen landar på slätten.

Vinden rycker i sura kläder.
Hunden håller balansen.

Havet höjer sig in mot städer
dolda i ögonfransen.

Sömnen rycker och drar i vakan.
Det hårda knäcker det spröda.

Mor förblöder på vita lakan
när hon ska till att föda.

Nu är tiden för sammankomster.
Tisteln söker en lilja.

Molnen vilar bland slättens blomster.
Hela sover med skilja.

Hunden väntar på timglasranden.
Katten dröjer med stegen.

Månen repar med klon i sanden,
inåtvänd och förtegen.

Tiden bygger med sköra tegel
boning åt mänskobarnen.

Litet skepp med ett litet segel
följer en bäck till kvarnen.

Glaset spricker i elva delar.
Pennan faller ur handen.

Hunden söker den dal som felar
utmed den mörka stranden.

Syster fäster ett band i håret.
Far har lagt mor i graven.

Den som räknar har räknat året
och varje våg på haven.

Hunden finner den del som fattas
gömd i en kopparpanna.

Gryning kommer, och månen mattas.
Klockan har slutat stanna.

Stefan Demert