KVINNAN

KVINNAN

Kvinnans röst ropar ur brunnen.

Den stiger längs väggarnas sten upp mot ljuset.

Den hörs i skogen.

Omsorgens tid stundar. Dräpandets tid är döende.

Men först, i en sista våldsam kraftansträngning
ska svärden höjas och det Gamla ta upp jakten på det Nya.

Men även så ska ske, att det Gamla i blint raseri
ska låta svärdet gå utan urskiljning
och svårt sarga sig själv.

Det Nya saknar vapen. Dess vapen är flykten. Gömställena.

Upptäckt, uppbrott och flykt - men inte bort.
Nej, längre och längre in i landskapet.

En utmattningstaktik.

Tills draken sjunker ihop som ett rivet cirkustält.

Då kan de jagade komma ut ur skogarna.

Då stundar omsorgens tid.

Kvinnan tar ett steg fram ur skuggan
under trädet.

Stefan Demert