lördag 6 juni 2020

NÄR RÖRELSEN BYTTE ROS


NÄR RÖRELSEN BYTTE ROS


När rörelsen bytte ros
så var det nånting som dog.
En rödhake flög sin kos
skrikande in i skog.

Men blåhaken såg sin chans:
den sjöng såsom aldrig förr.
Långt bort - i ett hus nånstans,
låstes en öppen dörr.

Och vinden blev plötsligt sval.
Man anade tidig höst.
Det regnade blad i dal.
Vart blad var en vissnad röst.

Så återstod tack och hej
och samling vid nästa pump.
En ros är en ros och ej
en platt och poänglös plump.

En ros har en märklig kraft.
Vem vet vad där innebos?
Men den miste den kraft den haft
när rörelsen bytte ros.

Stefan Demert

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar